Vill Du skriva - läs! Gärna tillsammans med andra.
I handböckerna om skrivande återkommer rådet: Läs! När man lyssnar på etablerade författare säger de samma sak. Jag skulle vilja lägga till: Läs och gärna tillsammans med andra. Då tänker jag på bokcirklar, samtalsgrupper om böcker. I min bokcirkel här på Österlen är vi sju kvinnor i mogen ålder (varför är det få män i sammanhangen?) som väljer böcker, läser intensivt och pratar intensivt. Bara diskussionen om vilka böcker vi ska läsa ger perspektiv på vad som kanske bör läsas. Ska vi läsa Nobelpristagarna eller inte, och vi måste väl vidga vår förståelse för andra kulturer genom att t.ex. läsa Jamaica Kincaid? Varför måste vi läsa det mest aktuella, de nya relationsromanerna, är det inte klassikerna som ändå håller? Efter “Arv och miljö“ av Vigdis Hjorth och “Vera“ av Anne Swärd valde vi Hjalmar Söderbergs “Den allvarsamma leken“ . Det fick oss att fundera på vad som är tidsbundet respektive allmängiltigt.
Senast läste vi Klas Östergrens “Hilde“ kring en kvinnogestalt från Ibsens “Frun från havet”. Den utspelar sig i en annan tid, vi undrar har den kvinnorollen något att säga oss idag? Då de borgerliga kvinnornas enda alternativ ofta var att underordna sig männen och gifta sig för att få sin försörjning. Vi själva har minsann försörjt oss. Men det där med rollen ändå, texten irriterar, utvecklingen är kanske inte linjär, hur är det med roller och underordning egentligen? Östergrens språk är lysande, jaha, så kan alltså man väga orden och välja berättarteknik för att få oss att förstå.
Så blir samtalet till en lärorik resa också för skrivandet, val av tema, tidsbundenhet mm.. Jag har själv gått till ett möte med kritiska tankar om en bok men andras läsupplevelse har gett mig mer förståelse för vad författaren kan ha tänkt och varför gestaltningen valts just så. Så kan jag påverkas i mitt eget skrivande.
Det sägs ibland att författaren bara skriver halva boken, läsaren är den andra hälften. Jag tror på det, samtalet i vår bokcirkel bekräftar detta. Man kan tänka på det när man skriver. Mottagarna har olika erfarenheter och upplevelser.
Räcker det inte för oss skribenter i hög ålder om några tycker om, är berörda eller kanske skakade – men ändå har läst?
// Monika Olin Wikman
Hej! Vilket inspirerande inlägg! På jobbet (svensklärare åk 6-9) är det så självklart att klassen och jag pratar om det vi läser. Egentligen borde det vara minst lika självklart vad gäller det jag läser på fritiden. Man behöver kanske inte ens träffas fysiskt, man kan föra ett samtal på nätet i någon form. Absolut något jag ska fundera över.