Vad som inspirerar
AXPLOCK
Jag heter Amy Skogfeldt och är sedan några år en hängiven simrishamnsbo.
Sedan snart två år, deltar jag i gruppen ”Våga fatta pennan”, och vi har rik
samvaro en gång i månaden, då vi läser upp, samtalar och ger varandra
konstruktiv respons. Jag skriver en barnfantasy för 8-11-åringar och i
horisonten hägrar en nyutsprungen bok...
Vi hade en skrivövning om vad som hindrar oss från att skriva, jag valde
istället att skriva om vad som inspirerar mig.
Vad som inspirerar mig att skriva
Orden. De ligger i sin oordnade verktygslåda och väntar på mig. De ger mig
möjlighet att klä mina tankar, omfamna mina känslor och vara hjälpryttare
till min fantasi.
Alla kombinationer som likt lera kan formas, formuleras, omformuleras och
fabuleras fram. Jag äger makten över den framrinnande texten. Orden är just
i skrivögonblicket bara mina - de dansar lydigt ner på papperet och bildar
en riktning, en rännil som utmynnar i en sjö av sammanvävda porträtt,
intriger och miljöbeskrivning.
Gestalter kan gestaltas, personer kan mejslas fram
Miljöer kan målas
Världar kan växa fram
Kunskap kan förmedlas
Man kan påverka
Man kan brottas med både orden och dess innebörd.
En dynamik mellan tro och vetande.
En kamp mellan fakta och fabel.
Jag bär evigheten i mig. Den sipprar ut när jag skriver
Mina minnen från dåtiden
Mina känslor och handlingar i nuet
Mina drömmar materialiseras i framtiden
Jag bär evigheten i mig
Jag skriver mitt liv
Min största inspiration är orden
En mer jordnära beskrivning av vad som inspirerar mig
Min man inspirerar mig, med hela sitt väsen, sin levnadsglada grundton och
hans eget skrivande. Vi läser varandra, vi läser varandras texter, ger
uppmuntran, uppskattning, konstruktiv kritik. Vi är i en kreativ virvel, där
stort och smått flyger runt och en del landar på papperet.
Naturen inspirerar mig.
Store skog, där jag hittade
Sagoboken
Bäckhalladalen
Karlstorps kreatur
Tommarpsån
Fasanerna, gladan - alla möten som påverkat min bok.
Jag inspirerar mig. Har ju burit mina drömmar om skrivande som en ädelsten
vid mitt hjärta.
Är nu äntligen redo för att varsamt plocka fram den, spola den ren och se om
stenen glittrar, om den har ett värde, och tål att tittas på.
Allt mitt samlade ”jag” finns i stenen.
Tror det är en smaragd ...
Sedan snart två år, deltar jag i gruppen ”Våga fatta pennan”, och vi har rik
samvaro en gång i månaden, då vi läser upp, samtalar och ger varandra
konstruktiv respons. Jag skriver en barnfantasy för 8-11-åringar och i
horisonten hägrar en nyutsprungen bok...
Vi hade en skrivövning om vad som hindrar oss från att skriva, jag valde
istället att skriva om vad som inspirerar mig.
Vad som inspirerar mig att skriva
Orden. De ligger i sin oordnade verktygslåda och väntar på mig. De ger mig
möjlighet att klä mina tankar, omfamna mina känslor och vara hjälpryttare
till min fantasi.
Alla kombinationer som likt lera kan formas, formuleras, omformuleras och
fabuleras fram. Jag äger makten över den framrinnande texten. Orden är just
i skrivögonblicket bara mina - de dansar lydigt ner på papperet och bildar
en riktning, en rännil som utmynnar i en sjö av sammanvävda porträtt,
intriger och miljöbeskrivning.
Gestalter kan gestaltas, personer kan mejslas fram
Miljöer kan målas
Världar kan växa fram
Kunskap kan förmedlas
Man kan påverka
Man kan brottas med både orden och dess innebörd.
En dynamik mellan tro och vetande.
En kamp mellan fakta och fabel.
Jag bär evigheten i mig. Den sipprar ut när jag skriver
Mina minnen från dåtiden
Mina känslor och handlingar i nuet
Mina drömmar materialiseras i framtiden
Jag bär evigheten i mig
Jag skriver mitt liv
Min största inspiration är orden
En mer jordnära beskrivning av vad som inspirerar mig
Min man inspirerar mig, med hela sitt väsen, sin levnadsglada grundton och
hans eget skrivande. Vi läser varandra, vi läser varandras texter, ger
uppmuntran, uppskattning, konstruktiv kritik. Vi är i en kreativ virvel, där
stort och smått flyger runt och en del landar på papperet.
Naturen inspirerar mig.
Store skog, där jag hittade
Sagoboken
Bäckhalladalen
Karlstorps kreatur
Tommarpsån
Fasanerna, gladan - alla möten som påverkat min bok.
Jag inspirerar mig. Har ju burit mina drömmar om skrivande som en ädelsten
vid mitt hjärta.
Är nu äntligen redo för att varsamt plocka fram den, spola den ren och se om
stenen glittrar, om den har ett värde, och tål att tittas på.
Allt mitt samlade ”jag” finns i stenen.
Tror det är en smaragd ...
// Amy Skogfeldt
