DEN MINIMALA VÄRLDENS TRIUMF
Vissa verksamheter stängs ner, andra inte under coronan. Bårhusen
har högkonjunktur och platsbrist. Men också husbyggandet
fortskrider. Utanför vår bostad försvinner nu ett parkområde. Där är
byggnadsarbetet igång även på lördagar och söndagar. De höga
huskropparna kommer att lägga vår östfasad i skugga. Man bygger
studentlägenheter. På 14 kvadratmeter. Vem kan och kommer att vilja
bo där för dyra pengar?
har högkonjunktur och platsbrist. Men också husbyggandet
fortskrider. Utanför vår bostad försvinner nu ett parkområde. Där är
byggnadsarbetet igång även på lördagar och söndagar. De höga
huskropparna kommer att lägga vår östfasad i skugga. Man bygger
studentlägenheter. På 14 kvadratmeter. Vem kan och kommer att vilja
bo där för dyra pengar?
Den normala ekonomin går på knäna, men inte
spekulationsekonomin. Jag har bestämt mig för att inte kontrollera hur
det har gått med mina fondbesparingar sedan den ekonomiska
störtdykningen i februari–mars 2020. Både min dotter och min syster
har varit sjuka i covid-19 under hösten–vintern. De(t) angår mig mera.
Deras tillfrisknande är viktigare än börsbolagens. Stefan Löfven har
aldrig handlat på nätet. Det imponerar. Mina enda nätinköp är från
bokantikvariat. De flesta når man inte på annat sätt.
Coronan inställde inte bara, den utlöste också. Den har givit mig tid
att läsa om böcker. Nu är det Okänd soldat – andra omläsningen. Jag
tänker också läsaom några av Ross Macdonalds deckare, framförallt
The Blue Hammer, mästerverket. Borde man inte också slå sig ned
med Romarbrevet? Jag träffade en gång en herre som kunde
deklamera hela Fänrik Stål utantill. Han var faktiskt helt normal,
bortsett från att han hade varit vd för ett börsbolag. Där är det inte
normalt, att vd:ar har sådana intressen. Han gick till sina fäder före
coronan.
Också valpuppfödare har goda tider. En labradoodlevalp kostar nu i
genomsnitt 50 000 kronor i Sverige. Men zoo-butiken i området har
fått minskad omsättning på grund av tilltagande hemarbete i det
intilliggande industriområdet. Får husdjuren nu människoföda?
Risken är att de då går upp i vikt. Det tjänar väl veterinärerna på.
Vinnare och förlorare – som alltid (win-win är ett hjärnspöke). Alltså
är coronatider normala tider. Efter digerdöden fick vanligt folk det
bättre tack vare den uppkomna bristen på arbetskraft.
Jag har förstått att cyklister lever farligare än någonsin i dessa dagar.
Pensionärer vågar inte färdas kollektivt. De tar fram en gammal rostig
cykel istället, sedan vinglar de till och faller, men sjukhusen är
fullbokade de också och gamla hederliga lunginflammationer skördar
sina offer. Att coronan tvingar somliga av oss att bli mer stationära
borde kunna ses som en positiv sidoeffekt av sjukdomen. En vinst.
Promenader istället för eskapader.
Det är inte den lilla världen – den som Ingmar Bergman idylliserade i
Fanny och Alexander – utan den minimala världen som nu testas. Det
socialpsykologiskt intressanta är, förefaller det mig, att solidariteten
människor emellan idag firar triumfer. Instängdheten föder längtan
efter gemenskap. Gemenskapen finns i bröstet, inte på badorterna.
//Av Anders Björnsson
Anders , som vanligt en text som är underfundig och njutbar , trots omständigheterna , men cykla går ju nu inte nu, t.o.m på Österlen ligger snötäcket. Skidor går , även med kandaharbindningar ( minns ?)
Gemenskapen sitter i bröstet . Just så !