dittegetrum.blogg.se

 

 

Åke Gunterberg hade jag som kollega på grundskolans högstadium i Jakobsberg
under en termin i mitten av 70-talet. Åke var alltid kostymklädd; konfektion köpte
han inte utan lät sy upp på NK:s skrädderi. Det var mycket konventionella plagg,
långt ifrån moderiktiga.

 

Jag gillade Åke. Han var rätt satt och en smula överviktig, och ingen hade kunnat
gissa, att han hade varit en lovande backhoppare i sin ungdom. Fil. mag. i engelska
och tyska, med en oavslutad liss i det förra ämnet. Han var både korrekt och
sällskaplig, en förträfflig kombination.

 

Ett par gånger tog vi pendeln in till Stockholms Central. Åke beställde in en flaska
Rhenskt på gamla Hotell Continental, den räckte länge. Jag förstod efter ett tag, att
han funderade på en tidig pension. Det skulle han ha råd med, detta var före
försämringsreformerna. ”Du bör pensionsspara”, sade han framsynt.

 

Den moderna pedagogiken tog han inget stort intryck av. Han hade ett kartotek,
där varje lektion under läsåret var noga angiven: vilka sidor i läroboken som skulle
studeras, vilka paragrafer i grammatiken som skulle ges i läxa. Och han hade en
omisskännlig humor. ”Where have you learnt that African dialect?” kunde han
fråga en elev i åttan.

 

Det var inget piskrapp. Lärarauktoriteten höll redan på att upplösas. Eleverna var
fullt upptagna med att trakassera varandra. Också en stackars adjunkt kunde råka
illa ut. Själv blev jag stiletthotad i korridoren av en elev, som ansåg sig värd ett
högre betyg än det jag satt på honom.

 

Åke ansåg inte, att man borde ta sådant där på allvar. ”Den där eleven ville bara visa
sig duktig för sina kamrater”, sade Åke till mig. Det här var fyrtio år, innan
gängkriminaliteten hade uppfunnits. Riktiga bråkstakar brukar inte bry sig om betyg
(tyvärr). De har andra belöningssystem.

 

Men några år efter det jag lämnat den där skolan, gick hela skolbyggnaden upp i
rök. Branden var anlagd. Åke hade då både pensionerat sig och avlidit i förtid. Jag
kom till en annan skola, där jag också blev stiletthotad. Där gick ingen kollega i
skräddarsytt, de flesta i kofta. En av eleverna, som frågat varför jag var så
”femenen”, hängde sig i ett garage.