KRÖNIKA
"Det har blivit en folkrörelse att skriva"
utbrister krönikören Lotta Olsson (DN 18/1-20), och framhåller att det är många som vill berätta sin historia. Mycket kanske inte blir läst nu säger hon, men skrivandet bidrar till vårt kollektiva minne, vad samhället är och har varit.
Att skrivandet har kunnat bli något av en folkrörelse måste vi tacka det faktum att många numera får leva vitalt högt upp i åldrarna och har förmågan att skriva och berätta om sitt liv. Detta är en skatt att ta tillvara. Väldigt få får sina manus utgivna på de traditionella förlagen men numera finns, tack också för det, andra möjligheter genom egenutgivning eller utgivning genom hybridförlag där författarna investerar i utgivningen. ”Ditt Eget Rum” är en förlagsmodell för att stödja seniora debutanter, jag tillhör själv den kategorin.
Det har kommit nya böcker om själva skrivandet som PC Jersilds ”Skriv först. Fråga sen!” och Karl Ove Kursgårds ”Oavsiktligt. Om att läsa och skriva”. En alldeles färsk bok har titeln ”Tag och skriv!” I denna medverkar fjorton författare bl.a. Klas Östergren, Majgull Axelsson, Åsa Moberg och Åsa Lindeborg.
Åsa Lindeborg talar om det självbiografiska skrivandet och menar att det är en aggressiv handling. Man kan inte skriva om sig själv utan att skriva om andra. Hon refererar till sin egen bok ”Mig äger ingen” som blev problematisk för hennes mor och andra släktingar. Omskrivna mot sin vilja. Lindeborg för en diskussion om litteratur som företeelse, som ett sätt att förstå verkligheten (men det måste finnas en slöja mellan författaren och verkligheten) och hon tar upp frågor om etik och moral.
Så säger hon: Om jag skulle ge några råd till dig som vill skriva men inte vet om det är meningsfullt, eller ännu värre, är rädd att beskyllas för att göra dig märkvärdig: Släpp genast den tanken! Alla människor har något intressant att berätta. Jag kan inte tänka mig något mer spännande än att få ta del av ett helt vanligt liv, om det nu finns, i denna tid.
Gunnar Ekelöf har i sin dikt ”Tag och skriv” (Färjesång 1941) denna strof: "Endast som vittne blir människan till: Tag och skriv!" Visst är vår nya folkrörelse, att skriva, ett storartat svar på denna poetiska uppfordran!
// Monika Olin Wikman
