dittegetrum.blogg.se

 

 

”När man äter gås ska man vara två.” Det är en gammal visdom, som
inte alltid kan upprätthållas.

 

Jag har en ungdomsvän som tycker om att laga mat. Han bjöd en
gång för femtio år sedan några kamrater på gås. Hans bostad var en
rymlig etta på Bergsunds strand, i samma hus där diktaren Nelly Sachs
hade bott.

 

Efter måltiden skulle gästerna, som seden var, hjälpa till med disken.
Tur att de var många. Det blev snabbt stopp i slasktratten på grund av
allt fettet från tallrikarna. Diskandet fortsatte därefter i badrummet,
men också i badkarsavloppet blev det stopp. Rörmokare måste
tillkallas. Han fick med sig hem en bröstbit.

 

En annan gång bjöd jag själv in till Mårten. Det bar sig inte bättre än
att terrinen sprack, när jag skulle hälla i svartsoppan. Fågeln avåts i
Gudmuntorp i Skåne, där jag då bodde. En av gästerna var min vän
från Bergsunds strand. Gåsen hade jag köpt av en bonde i byn. Han
förvarade de slaktade gässen i sitt badkar.

 

Detta var samma dag, som muren föll i Berlin. Man ville, att jag skulle
leda en direktsändning från en radiostudio i Malmö. Men jag hade ju
gåsen att ta hand om.

 

Cirka tolv år senare var det gåsmiddag på klubben – en onsdag. Två
dagar senare skulle jag årsmötestala hos Minerva, fackboksförfattarnas
sammanslutning. Där bjöds det gås. På lördagen hade min syster
bjudit hem oss – på gås, visade det sig. Sedan dröjde det många år,
innan jag åt gås igen, även denna gång på klubben. Men jag såg till att
veckan i övrigt var ren.

 

Ingen gång var jag ensam.