dittegetrum.blogg.se

”Jag är ert nya svenskläraret”, komikerna Rolf Bengtssons och Sten
Ardenstams kända fras, skrattade vi åt på 70-talet. Den svenska skolan
hade börjat få problem med lärarförsörjningen. Grundskolans
tillkomst och tillväxt hade redan under det föregående decenniet lett
till lärarbrist. Själv hade jag en pensionerad örlogskapten som
fysiklärare och en före detta spårvagnskonduktör som undervisade i
matematik.

 

Med välutbildade Vietnamdesertörer och politiska flyktingar från
Chile blev det möjligt att fylla vissa luckor, men med språkförmågan
var det lite si och så. Från och med 1990 kom människor från
Ryssland och Östeuropa och efter millennieskiftet fattiga från
krigshärjade delar av världen till vårt land. Det var en stor uppgift att
lära dem alla att tala och skriva begriplig och helst korrekt svenska.

 

Lösningen blev invandrarundervisning – Svenska för invandrare – och
sfi-lärare blev en profession i sig. Men uppemot hälften av dessa
saknar idag formell behörighet, och de statliga anslagen till
undervisningen är helt otillräckliga. Lärarna har låga löner, otrygga
arbetsvillkor och får otillräcklig förberedelsetid för sina lektioner. Ett
tufft jobb! En del av eleverna är från början analfabeter, andra kan
vara akademiska specialister. Ofta saknas läromedel.

 

Anpassningen till ett normalt liv i Sverige försvåras av offentlig
snålhet. Men snålhet är inte hela bilden.

 

Genom andra kanaler flödar utbildningspengar. Vinstdrivna företag
tar över delar av den grundläggande utbildningen i landet och
finansieras via offentliga budgetar. Friskolor som undervisar
huvudsakligen på engelska etableras och tar resurser från det allmänna
skolväsendet. De privata skolorna har en stor andel obehöriga lärare;
de kommunala (där flertalet invandrarbarn går) upplever sedan många
år en lärarflykt. Platser på lärarutbildningarna står tomma.

 

Följden är, att även barn med svenska som modersmål börjar tala och
skriva sämre svenska. Språkvården accepterar avsteg från normalen
och anglicismer i ökande utsträckning. Andra språk än engelska
förtvinar: hur många läser idag tre främmande språk i gymnasiet?
Anglosaxisk underhållningsindustri, med inhemska avläggare,
dominerar sedan länge den svenska kulturscenen. Sverige blir på detta
sätt allt mindre internationellt. Det är mycket som trängs undan.

 

Det mesta av det här är omvittnat, känt och debatterat. Men komiskt
är det inte längre. ”Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort
ljus”, brukade min matematiklärare säga, när vi inte kunde lösa en
andragradsekvation på rätt sätt. Vi visste ju alla, vilket bibelspråk han
citerade. Och gubben var duktig, trosviss, lite av en trollkarl. Tyvärr
slet han ut sig i förtid.

 

// Av Anders Björnsson