PÄLSAR

 
 
Min vän matematikern Ulf bor nere i Sydfrankrike, i en liten stad,
Agde, utanför Montpellier. Nu är det kallt inomhus, skriver han. 10
grader i arbetsrummet. Han sitter med fyra lager kläder plus päls, med
skärp. Hustrun säger, att han ser ut som en ryss.
 
Också jag har en päls, sällan använd. Björnskinn med svart kläde. Den
vågar jag inte gå utomhus med – man vet aldrig vad djurrättsaktivister
tar sig till. Så pälsen kanske blir ett inomhusplagg framöver för mig
också, nu när elpriserna skjuter i höjden.
 
Vi har dessutom en muff i mink som jag gav i julklapp till min hustru
för några år sedan och som hon kunde använda, när hon stod och såg
barnbarnen spela ishockey. Den används inte heller. (Barnbarnen
spelar inte heller hockey.)
 
En svart pälsmössa äger jag. Hustrun kallar den Kekkonenmössan.
Den tar jag med mig, när jag reser till Helsingfors på Runebergsdagen
(5 februari). Då är det alltid svinkallt på Alexandersgatan och
Senatstorget – nästa gång tar jag nog med mig pälsen också, noga
inlindad i resebagaget.
 
Till torghandeln i Jönköping gick vi för att hämta ut gamla fickur som
varit på reparation. Urmakaren stod i en husvagn, upphettad med
infravärme. Vi andra frös. Han var som klippt och skuren ur en
roman av Balzac, förklarade ingående urverkens mysterier och hur
boetterna rengjorts.
 
Han skulle också förlänga kedjan till ett armbandsur av märket Rollex.
De är mycket stöldbegärliga, och man bör inte ha dem på sig, när
man går på restaurang, sade han. Då kan du bli rånad, när du betalat
notan och lämnat lokalen – av någon ligamedlem som gått förbi ditt
bord och spanat.
 
Min farfar (född 1892) tycks ha haft en liknande syn på saken. Sina
ordnar och medaljer förvarade han i ett bankfack, tillsammans med ett
cigarrettetui i silver med hans monogram, som han fick till sin
femtioårsdag. Jag såg honom aldrig i högtidsdräkt, och sedan slutade
han att röka också.
 
En av mina vänner förlorade en guldmedalj att slänga om halsen,
utdelad av ett kungligt sällskap, i samband med ett inbrott. Då var
bankfackens tid förbi. Synd om honom, han går inte sällan i frack.
 
Får du inbrott, behöver du inte vara rädd för att de stjäl dina böcker.
De har inget större värde, ens om där råkar finnas några rariteter.
Och fastighetsmäklare rekommenderar, att du gör dig av med dem,
om du vill få bostaden såld. Jag har avlägsna bekanta, ett läkarpar,
som inte har en enda bok i sitt hem. De slipper det besväret.
 
För tjugo år sedan förlorade jag större delen av mitt bibliotek i en
lägenhetsbrand. Jag började genast bygga upp ett nytt. En annan av
mina vänner, bosatt i Sydsverige, har en stor boksamling. Men nu
måste han stänga av värmen i rummet, där de står, på grund av
elpriserna.
 
Vilket kanske reducerar brandrisken. Man får hoppas, att han liksom
jag har en päls någonstans i garderoben.
 
// Av Anders Björnsson
↑