dittegetrum.blogg.se

När min farmor var  änka och hade sålt huset i Smålandsstenar och flyttat in
i en liten lägenhet i samhället uttryckte jag en önskan om att få Brehms Djurens
Liv, som hade fascinerat mig mycket i min farfars bibliotek. Men, förmanade
min mamma, det skulle göra ett stort hål i hyllan, ty som bekant bestod detta
verk av många volymer. Böcker som möbler, är inte detta absurt? Hjalmar
Söderberg fick en gång frågan om han hade läst alla böckerna i sitt bibliotek.
Detta är en fråga som man inte sällan får av dem som inte har några högre
tankar om böcker. Söderberg måste ha varit lite irriterad och svarade att man
läser inte sina möbler. Kanske böcker som möbler inte är så dumt.

 

Varför envisas med böcker när det finns läsplattor, Kindle eller vad de nu
kan heta, är inte detta betydligt mera rationellt? Man kan argumentera att en
bok faktiskt är mera praktisk än en läsplatta, den är så att säga ’self-contained’
man behöver ingen strömtillförsel och klämmer man den i en bildörr gör det
ingenting, men en Kindle blir obrukbar därefter, vilket jag själv kan intyga, när
jag skaffade en sådan under en längre vistelse i Chile härom året, en apparat som
ganska snart slutade sina dar på ett sådant snöpligt sätt. Visst finns det up-
penbara fördelar med plattan, texten kan förstoras, ja man kan, eller bör kunna
söka i texten, göra bokmärken och annat, som jag dock aldrig lyckades med, och
framför allt till en Kindle kan man ladda ner ett helt bibliotek som därmed får
plats i en ficka, vilket onekligen är praktiskt om man skall tillbringa ett halvår
på andra sidan jordklotet, och kan inte ta med sig så mycket att läsa. Med Kin-
dle slipper man således en massa böcker som skräpar i hemmet. Ja böcker och
bokhyllor hör forntiden till tycks moderna mäklare anse och mycket riktigt när
man letar bostad, det må vara i Sverige eller Frankrike slås man av avsaknaden
av böcker i hemmen. Men just denna samling av förment skräp utgör bokens
charm, ty medan texten på plattan ser ut likadan oavsett innehåll, tenderar
böcker att vara just individer och skilja sig fysiskt från varandra på allehanda
sätt. De är ofta sköna att hålla i handen (visst det finns vissa böcker som för
stora och för tjocka för detta, men de har å andra sidan sin speciella charm)
och vända på bladen är betydligt mera sensuellt än att stryka med fingret över
skärmen; men precis som orden får sin mening i ett sammanhang, så får böcker
sin djupare mening i sällskap med andra böcker. I och med att boken försvinner
fysiskt, så försvinner även de personliga biblioteken som sammanfattar ett liv
genom att manifestera dess avlagringar. Böckerna, i den mån de får finnas,
blir till möbler som gör ett hem till ett hem. Ett hem utan böcker är som ett
hotellrum eller som en sits i en flygplatsterminal. Att söka i sina hyllor efter
en bok, är en betydligt mera meningsfull sysselsättning än att söka i en digital
lista, varje bok utgör en påminnelse om episoder i livet, om man har läst boken
ifråga, eller som en föresats, om detta inte är fallet. Ty ingen läser alla sina
böcker i sitt bibliotek, ett bibliotek är inte en skräphög av sådant som lagts till
handlingarna, ty i ett bibliotek samsas minnen med planer och förhoppningar
om framtiden, och just denna blandning av att blicka tillbaka och se framåt
utgör livets kärna. Det kan mycket väl vara så att de flesta böcker i mitt bib-
liotek är ännu olästa, men vad är det för fel med detta? Jag upptäcker ständigt
skatter i min samling, böcker som jag skaffat för trettio, femtio, ja rentav sextio
år sedan, som jag köpt inte för att läsa dem ögonblickligen utan för att ha dem

i beredskap. De utgör ovärderliga presenter från mitt gamla jag, det vill säga
ungdomens jag, till mitt nya jag, med andra ord, ålderdomens. Biblioteket blir
således som sagt en påtaglig manifestation av det egna livets kontinuitet. Och
inte bara det egna livet, i min samling återfinns böcker från mina föräldrars
bibliotek och även min farfars. Vad jag minns från mitt föräldrahem är framför
allt böckerna i bokhyllorna (och även tavlorna på väggarna) dessa har betytt
mycket mera än reguljära möbler. Böcker är levande föremål, betydligt mer
förankrade i ditt eget liv än stolar, mattor och bord.

 

Ja vad blev det av Brehms Djurens liv, de volymer som jag som barn suktade
efter? Efter några år dog också min farmor och hennes kvarlåtenskap skingrades
mellan barn och soptunnor. Brehm fick sin fristad hos min farbror, och när han
dog drygt fyrtio år senare fick jag efter begravningen tillträde till hans bibliotek
där jag mycket riktigt fann dessa volymer av Brehm. Kunde jag ta dem? Mina
kusiner hade inga invändningar alls, kanske de inte ens var medvetna om denna
skatt, så jag kunde utan protester placera dem i en kartong och återvända hem
där de sattes in i hyllan, efter att jag återskänkte till ett loppis, de Brehms
volymer jag anskaffat nostalgiskt kanske femton år tidigare, och som nu tjänat
ut sin roll. Ty böcker är inte endast texter utan individuella föremål, och det
var just dessa fysiska böcker som var förknippade med min barndom.

 

 

//Av Ulf Persson, Agde, Frankrike