LUFTEN FUKTIG, MARKEN SUR

 
 
Jag sitter med min London Review of Books, och det är sniglar
överallt. Mördarsniglar, en del bruna, andra svarta. De trivs i vätan.
Det gör också riddarsporrarna, de har vuxit sig upp i trädkronorna.
LRB är min kultursida, när svensk dagspress har övergått till nöje och
underhållning. Nöjet vill jag själv stå för. Musiken, litteraturen,
bildkonsten är allmänna angelägenheter.
 
Man blir äldre. Förstår allt mer, begriper allt mindre. Man begriper
inte, att avloppsbrunnar inte rensas, innan de stora regnen kommer.
Man begriper inte, att städernas parker och grönområden decimeras,
som skulle kunna ge skydd och skugga, när hettan faller på. Men man
förstår, att det ligger ekonomiska kalkyler bakom sådan
samhällsplanering – eller brist på. Strandskyddet naggas i kanten,
sjöutsikten blir en översvämningsfaktor.
 
Förr var det fiskare, strandsittare, som trängdes undan mot kanten till
hav och sjö. De som inte hade egen jord och egendom. De fick sin
bärgning ur vattnet och fruktade vattnet. De som bor strandnära idag
tycks inte ha någon sådan fruktan. Kuster exproprieras, där
kommunala myndigheter ger tillstånd, för lyxboende. Fattigfolk får
maka på sig. Naturen blir en fest och ett tivoli, katastroferna lurar om
hörnet.
 
Vi känner oss någorlunda trygga mot skyfall, vi som bor i en sluttning
ner mot en Mälarvik och har naturlig avrinning. Men den nya
Slussenregleringen i storstaden hotar att höja vattennivåerna och göra
låglänt odlingsmark obrukbar. Här utfaller inga försäkringsbelopp.
Generationers bemödanden kommer kanske att dränkas. Klokt är att
bygga på höjder, ett stycke bort från vattendrag. Våtmarker har sin
charm, men de är till för andra djur än människan.
 
Luften fuktig, marken sur. Då kommer myggen. Jag viftar bort dem
med min LRB. Vi skördar saftiga plommon och mjuk squash.
Grusgångarna knastrar inte längre efter all nederbörden. Brist på
dricksvatten råder i stora delar av världen. Så fort det kommer en
skur, blir jag rädd för vattenplaning. Jag kan vakna kallsvettig mitt i
natten, när jag får en dröm om en sådan olycka.
 
 
// Av Anders Björnsson