Kommentar till Chris Marshalls inlägg
Så bra, Chris Marshall, att Du gör denna författardebut och kring
tema som berör många av oss vid övergången till en tillvaro utan jobbet
och givna förutsättningar. Dessutom då många fortfarande är vitala
och fulla av energi. Vårt lands fixa pensionsåldersgräns är föråldrad, se
på Biden, 79 år och Pelosi, 80 år för att nämna några aktuella exempel
på att ålder inte behöver vara ett hinder.
Jag har läst Nuförtiden, som är rapp, välskriven med humor, fina miljöer
och självdistans men som också tar upp den vilsenhet och den brottning
med det existentiella som vi kan möta, undran om identitet, familj och
framtid. Viktiga frågor väcks berör alla oss som vill skriva; hur balansera
mellan det personliga och privata, finns det egentligen en gräns?
Vad vågar man skriva om sina närmaste, ”vad ska mamma säga” är en
återkommande fråga i skrivargrupper.
Jag hoppas att boken sprids, den ger röst åt viktiga frågor kring åldrande
och identitet. Den är dessutom läckert, kongenialt designad med fina
illustrationer. Jag hoppas att den kommer att användas både för den
egna reflexionen och i den allmänna diskussionen om synen på äldre i
vårt land och på vår roll i gemenskapen.
// Av Monika Olin Wikman