MARDRÖM I VALTIDER
Jag är på väg in i Regeringskansliet.
”Hallå där”, säger vakten. ”Vad gör du här?”
”Jag tänker hämta mina galoscher som jag glömde.”
”Vi har inte hittat några glömda galoscher.”
”Det var för åtta år sen. Jag behöver få dem tillbaka.”
Vakten går fram till sin kollega: ”Det här är en knäppskalle.”
Kollegan: ”Jag tror det är en terrorist.”
Jag säger: ”Låt mig få tala med Carl Bildt.”
Ena vakten: ”Vem är det?”
Andra vakten: ”Jag tror det är någon i HR-staben.”
Då hoppar lilla hunden upp i sängen och morrar. ”Morra på honom!”
säger jag och pekar på första vakten.
”Han är en terrorist”, säger andra vakten.
Lilla hunden morrar oavbrutet.
”Ring efter Johannes brandkår”, säger första vakten. ”Det står i
beredskapsreglementet.”
”Ring efter Carl Bildt”, säger jag.
”De säger att han slutade för åtta år sen”, säger andra vakten.
”Det vet jag väl”, svarar jag. ”Det var på hans avskedsmottagning,
som jag förlorade galoscherna. Men han blev kvar, för de visste inte,
vad de skulle göra av honom.”
som jag förlorade galoscherna. Men han blev kvar, för de visste inte,
vad de skulle göra av honom.”
Hunden fortsätter att morra och förbereder attacker mot vakterna.
Då står Johannes brandkår i entréhallen och sprutar skum.
”Nu behöver jag verkligen mina galoscher”, säger jag.
I samma ögonblick inträder Magdalena Andersson i Rosenbad efter
en långlunch med Finlands statsminister. Hon vacklar till i skummet.
”Vi avbryter nu”, säger Magda, ”och kör en ny övning i morgon.”
Lilla hunden har somnat i sängen.
//Av Anders Björnsson
Valveckan 2022.