Skönlitterär debut

 
 
När jag under många år skrev läroböcker och forskningsrapporter hände det att jag drömde om att få skriva lätt och fritt utan belägg och faktakoll. Jag ville skriva en roman. En ärvd kartong med brev till och från min farmor och en brevväxling mellan hennes föräldrar väckte liv i min gamla tanke. Hur skulle det vara att med utgångspunkt från breven skriva en berättelse om min farmor Ebba? Men brevskrivandet började inte förrän hon i drygt tjugoårsåldern flyttat hemifrån och gift sig. Barndom och ungdom var jag tvungen att hitta på. Ramar fanns som tid, bostad, familj, skolgång. Resten lämnades åt min fantasi men måste göras rimligt.

Riktigt utan kontroll av fakta kunde jag inte skriva. Till exempel kunde jag inte sätta Ebba på ett tåg till Ystad om inte järnvägen fanns eller låta henne äta ångbåtsbiff på båten till Köpenhamn om ingen båt fanns. Promenaderna i Malmö, studierna till studentexamen som privatist och konserterna, allt behövde bottna i en rimlig verklighet och krävde efterforskning. Detaljer som kjolklädda renhållningsarbetare, lemonadförsäljare på Lilla Torg och avloppsfärgat vatten i Malmö kanal skapar trovärdighet och närvaro, skriver en recensent.

Samtidigt fick fantasin spelrum inom de givna ramarna. Och det blev en bok, en roman och ingen biografi, med titeln Kunde mamma skaffa mig en hatt?. Jag ville spegla tiden och de historiska händelserna genom ett kvinnoliv. Recensionen i Ystads Allehanda avslutas med:

”Det är ett liv som beskrivs, en tillvaro så lik många andras. Men genom att lyftas fram blir Ebba också en representant för en generation kvinnor som levt före oss.”

Det var så jag tänkte och de orden gör mig glad.


//Av Boel Westerberg
↑