Nancy, min irländska mamma



Nancy, min irländska mamma är min debutbok. Jag har alltid tyckt om att skriva och har varit en
flitig brevskrivare. Det har blivit många dagböcker, rapporter och brev genom åren.

Att nu ha en bok i handen efter fem års arbete känns stort!

Drivkraften att skriva om min mamma Nancy har varit att jag vill delge min familjs historia till mina
barn och barnbarn, men framförallt har jag nog skrivit för min egen skull. Tack vare gamla brev från
1930 -talet har jag upptäckt saker om min mamma, som jag inte haft en aning om. Skrivandet har
tagit mig till Indien under kolonialtiden, engelska internatskolor, Irland efter upplopp och
inbördeskrig och slutligen till Sverige och Göteborg under andra världskriget.

Boken hade inte blivit slutförd utan samarbetet med min arbetskollega och vän Helga Gimsér.
Hennes bok Fältpostnummer 36862 kommer snart ut på Ditt eget rum. Helga har skrivit om sin
pappa, som deserterade från tyska armén. Vi påbörjade skrivandet år 2015. Under åren har vi haft
skrivarträffar hos varandra, skickat texter, haft regelbundna långa telefonsamtal då vi kritiskt
granskat varandras texter, ifrågasatt och stöttat. Ibland har vi tappat gnistan, men så har vi kavlat
upp armarna igen. Vilken resa vi gjort!

Att nu få en våg av positiv feed-back från familj och vänner har överraskat och värmt.

//Av Nanette Wollter
#1 - - Monika Olin Wikman :

Fint att läsa Nanette , vilket spännande levnadsöde Din mamma måste ha haft. Som Du, som jag förstår det , gör tydligt genom att skriva. Visst är det en lycka . Att Du haft brev att utgå från är förstås en gåva.

Jag har själv erfarenhet av hur viktigt och inspirerande det kan vara att ha samarbete med andra som har skrivarprojekt ; dela texter , diskutera , uppmuntra, lära av varandra. Efterföljansvärt !

#2 - - Monika:

Tack för Ditt inlägg Nanette ! Visst är det stort att hålla sin bok i handen ; och efter många år! Vilken skatt Du haft att tillgå genom breven . Fascinerande historia! Av egen erfarenhet vet jag vad det betyder att ha en författarkollega som hjälper en att läsa och uppmuntrar när man ibland är på väg att ge upp. Tänker på Knausgård som lär skicka sina texter varje dag till sin förläggare ! Vilken förmån . Hoppas Du fortsätter att skriva !